Interviews:

14/03/2011. Ilter Turan, Professor of Political Science, Istanbul Bilgi University

15/03/2011. Erhan Doğan, Assistant Professor of political science and international relations, Marmara University, Istanbul

15/03/2011. Gunay Gukso Özdoğan, Professor of political science, Marmara University, Is- tanbul.

22/03/2011. Cengiz Aktar, assistant professor of european Studies, Bahçeşehir University, Istanbul.

25/03/2011. Sahin Alpay, doctor and senior lecturer in political science, Bahçeşehir Universi- ty, Istanbul.

01/04/2011. Kemal Kirisçi, Professor of International Relations and Jean Monnet Chair in European integration, Boğaziçi University, Istanbul.

Sammanfattning (in Swedish)

Det stillestånd som Turkiets EU-medlemskapsförhandlingar har hamnat i de senaste åren har lett till en ökad betoning av den utrikes- och säkerhetspolitiska relationen Turkiet och EU emellan. I december 2010 lyfte EU fram just Turkiets aktiva roll på detta område som ett värde för EU, förbehållet att politiken utformas i koordination och konsultation med EU. Uppsatsen introducerar bakgrunden till denna utveckling på respektive EU- och Turkietsidan, och förklarar varför denna betoning av utrikes- och säkerhetspolitik tillfredsställer både Tur- kietvänner och dito skeptiker inom EU-kretsen. Argumentet är att just utrikes- och säkerhets- politiken kommer att spela en allt större roll i relationen mellan Turkiet och EU framgent, både inom ramen för och utöver anslutningsprocessen. Upsatsen berör de problem detta kan medföra, när utrikes- och säkerhetspolitiken – till sin karaktär mer fragil, heterogen, reaktiv – möter och uppgår i utvidgningspolitikens mätbara, tekniska, kriteriebaserade processer.

I denna fusion finner uppsatsens problemställning sin form. När utrikes- och säkerhetspoli- tiken, oaktat orsaker, blir alltmer betydelsefull i relationen mellan Turkiet och EU, hur ska man då mäta turkisk uppfyllnad på detta område, som ovan beskrevs som ett område präglat av olikartade dynamiker och kännetecken än utvidgningspolitikens kriteriebaserade proces- ser? Den övergripande frågan kristalliseras därmed såsom hur konformerar Turkiet med en europeisk utrikes- och säkerhetspolitisk grundsyn? För den observante infinner sig då ome- delbart frågan: vad är att anse som en europeisk utrikes- och säkerhetspolitisk grundsyn? För detta ändamål väljs den europeiska säkerhetsstrategin (ESS), lanserad 2003 och fördjupad i och med en implementeringsrapport från 2008, samt, som ett konträrt teoriparadigm, human security (HS). I denna uppsats, väl medveten om alternativa läsningar, används dessa på ett delvis idealtypiskt vis, där ESS tjänar som representant för den statscentrerade, hård makt- impregnerade änden och HS som dess antipod, civil- och individcentrerad, med fokus på und- vikande av orsaker till konflikt. Valet faller på dessa reflektionspunkter därför att ESS är det närmaste EU kommit en sammanhållen, strategisk, visionär och samtidigt överenskommen idé om de viktigaste externrelationella utmaningarna som EU har att handskas med. Uppsat- sen argumenterar vidare för att HS kommer att spela en allt viktigare roll i EU:s politik i det kommande, inte minst inför den troliga uppdateringen av ESS som förväntas till år 2013. Av det senare skälet hålls även en glugg öppen för att i analysen bedöma turkisk uppfyllnad inte bara som en position någonstans längs denna idealtypiska dimension, utan bedöms även i form av de facto-beaktande av EU:s positioner i den turkiska policyformuleringen.

För den kommande analysen utformas tre förklarande kontinua: 1) ett som berör sociokultu- rella självbilder baserat på dikotomier såsom säkerhetiserat/normativt och defensivt/proaktivt. Uppsatsen kritiserar den, inte minst i analys av turkisk politik ofta förekommande, reduktion- istiska ontologin härvidlag, och argumenterar för att dessa positioner inte av nödvändighet måste intas av olika aktörer vid ett och samma tillfälle (spatialt sett) eller av samma aktör fast vid olika tidpunkter (tidsligt sett). Det är denna ontologiska eklektiska utgångspunkt som möj- liggör studiens spatiala operationalisering. 2) Ett andra kontinuum berör de i det turkiska fal- let typiska politiska skiljelinjerna civilt/militärt och religiöst/sekulärt och ställer frågor kring huruvida dessa är att förväntas bli återfunna även på det utrikes- och säkerhetspolitiska planet. 3) ett sista kontinuum tar upp den geografiska komponenten, närmare bestämt öst-väst- riktningen, i policyformuleringen, en fråga som kan tyckas ytlig. Detta är i så fall en ytlighet som stannar på det ontologiska planet medan på det epistemologiska planet kvarstår frågan som högst relevant.

Metodologiskt är uppsatsen en textuell dokumentstudie, och dess analytiska generaliserbar- het begränsar sig till representationer av utrikes- och säkerhetspolitik. Emellertid är den analy- tiska designen med ovan kontinua utformad på ett sätt som söker kringgå metodologisk nat- ionalism (kännetecknande många landspecifika studier), och bär därför med sig en potential till metodologisk generalisering. Vidare, för att korroborera resultaten och fördjupa analysen, tas hjälp av intervjuer som metod.

Analysen finner att tesen om aktörskapets säkerhetisering inte finns representerad i FSP- sfären, men kan fortfarande skönjas klinga i inrikespolitiken och i Turkiets relation till EU. En medveten klyvnad i aktörskapet mellan dessa sfärer kan argumenteras bero på politisk- strategiska överväganden, men dessa slutsatser kräver vidare forskning. Den civila och reli- giösa komponenten i policyformuleringen har stärkts, och förenas i en systematisk, populist- isk ansats från regeringspartiet. Öst-väst-orienteringen har transformerats men är inte ömsesi- digt uteslutande, utan dess oberoende position möjliggör samtidigt kritik och anslutning åt båda håll. Delvis men samtidigt tydlig turkisk uppfyllnad av HS och ESS går att skönja – emellertid är referenserna till EU i formuleringen knappt skönjbara. Detta utgör dock inte i sig själv en självklar fördel för Turkiet i dess relation till EU; til syvende og sidst är bedömningen från EU:s sida av huruvida Turkiets stärkta aktivitet på området ska gynna dess medlem- skapsutsikter avhängig en politisk, inte en legal eller moralisk, bedömning.