Selma Lagerlöf. Skatten: Herr Arnes Penningar Selma Lagerlöf. The Treasure: Sir Arne’s Money An Interlinear translation by InterlinearBooks.com 1st edition
© 2013 InterlinearBooks.com
This book, as an original translation, is protected under copyright. No part of this book may be reproduced or transmitted in any form or by any means without written permission from InterlinearBooks.com.
Contents Kapitel 1 ... 4 Kapitel 2 ... 11 Kapitel 3 ... 19 Kapitel 4 ... 24 Kapitel 5 ... 29 Kapitel 6 ... 39 Kapitel 7 ... 54 Kapitel 8 ... 68 Kapitel 9 ... 73 Kapitel 10 ... 78 Kapitel 11 ... 88 Kapitel 12 ... 92 Kapitel 13 ... 104 Kapitel 14 ... 109 Kapitel 15 ... 117 Kapitel 16 ... 128 Kapitel 17 ... 149 Kapitel 18 ... 152
Kapitel 1
Chapter 1
På den tiden, då kung Fredrik den andre av
At the times, when king Fredrik the second of
Danmark regerade över Bohuslän, bodde i Marstrand en
Denmark ruled over Bohuslän, dwelt in Marstrand a
fattig fiskmånglare, som hette Torarin. Han var en
poor fish hawker who was called Torarin. He was a
svag och ringa man. Hans ena arm var lam, så att
poor and little man. His one arm was palsied, so that
han dög varken till fiske eller rodd. Han
he was good enough neither for fishing nor rowing. He
kunde inte vinna sitt uppehälle på sjön som alla
could not earn his subsistence at sea like all
andra skärgårdskarlar, utan han for omkring och
other archipelago men, thus he went around and
sålde saltad och torkad fisk till folk på landbacken.
sold salted and dried fish to folks on the mainland.
Han var inte hemma många dagar på året, han reste
He was not at home many days in the year, he traveled
jämt från by till by med sitt fisklass.
constantly from village to village with his load of fish.
En februaridag, då det One February day, when it was drawing led towards mot skymningen, dusk, kom Torarin åkande på vägen, som från Kungshäll ledde
came Torarin driving on the road that from Kungshäll led
upp till Solberga socken. Det var alldeles ödsligt och
up to Solberga parish. It was completely desolate and
folktomt på vägen, men Torarin behövde inte därför
empty of folk on the road, but Torarin needed not for that reason
hålla sig tyst. Han hade bredvid sig på lasset en fullgod
svart hund med yvig päls, som Torarin kallade Grim.
black dog with a shaggy coat whom Torarin called Grim.
Han låg mestadels stilla med huvudet nedtryckt
He lay most of the time still with the head sunk down
mellan benen och bara blinkade åt allt, vad
between the feet and only blinked at everything what
husbonden sade. Men om han fick höra något, som
the master said. But if he got to hear something that
inte behagade honom, så reste han sig upp på lasset,
did not please him, then he stood up on the load,
satte nosen i vädret och tjöt värre än en ulv.
put the nose in the air and howled worse than a wolf.
»Nu skall jag berätta för dig, Grim, min "Now will I tell you, Grim, my
hund,» sade Torarin, »att i dag har jag fått höra
dog," said Toranin, "that today have I gotten to hear
stora nyheter. Både i Kunghäll och i Kareby talade
big news. Both in Kunghäll and in Kareby told
de om för mig, att havet hade frusit. Det har varit
they to me that the sea had frozen. It has been
vackert och lugnt väder nu en tid, det vet du
nice and calm weather now for a while, that know you
bäst, som har varit ute alla dagar, och havet
best for you have been out all days, and the sea
lär ha lagt sig inte bara i vikar och sund, utan
has frozen not only in the creeks and sounds, but
långt utåt Kattegatt. Det finns ingen väg för båtar
far out over Kattegatt. There is no way for boats
och skepp nu mellan holmarna, det är bara stark,
and ships now among the islets, it is only firm
hård is överallt, så att man kör med häst och
hard ice everywhere, so that one may drive with horse and
släde ut till Marstrand och Paternosterskären.»
sledge out to Marstrand and Paternosterskären."
själv sjönk djupt ned, såsom hade han fallit från
himself sank deep down, so as if had he fallen from
en svindlande höjd, och därmed förlorade han
a staggering height, and with that lost he
medvetandet. consciousness.
Då han vaknade till liv igen, började det ljusna As he woke up to life again, began it to break till morgon. Han såg då, att han låg på marken
to morning. He saw then that he lay on the ground
inne på Solberga prästgård. Hästen stod bredvid honom
inside at Solberga parsonage. The horse stood beside him
med lasset, och Grim skällde och tjöt över honom.
with the load, and Grim barked and howled over him.
»Det var alltsammans bara en dröm,» sade "It was altogether only a dream," said
Torarin, »nu inser jag det. Gården är öde och
Toranin, "now see I it. The farm is abandoned and
förstörd. Jag har varken sett herr Arne eller någon
destroyed. I have neither seen Sir Arne or anyone
annan. Men jag har blivit så skrämd av drömmen,
other. But I have become so frightened of the dream,
att jag har ramlat av lasset.»
that I have fallen of of the load."
Kapitel 7
Chapter 7
Då herr Arne hade varit död i fjorton dagar,
en kväll var Torarin ute och åkte i månskenet.
one evening was Torarin out and traveled in the moonlight.
Han hejdade hästen gång på gång, liksom skulle han
He checked his horse time on time as though would he
ha svårt för att finna vägen. Han for dock inte
have it hard for to find the way. He went, however, not
fram i någon vilsam skog, utan på något, som
forward in some relaxing forest, but into something that
såg ut att vara vid och öppen slätt, över vilken
appeared to be a wide and open plain over which
en mängd steniga kullar höjde sig.
a number (of) rocky hills rose.
Hela trakten var täckt med vit, skinande snö.
The whole tract was covered with white, shiny snow.
Den hade fallit vid gott väder lika och jämnt, den
It had fallen at good weather equally and evenly, it
låg inte i drivor eller virvlar. Så långt öga kunde
lay not in drifts or vorticles. As far (as) eye could
se, fanns intet annat än samma jämna slätt och
see, (there) were no other than same even plains and
samma steniga kullar.
same rocky hills.
»Grim, min hund,» sade Torarin, »om vi i "Grim, my dog" said Toranin, "if we in kväll såg detta för första gången, då skulle vi
evening saw this for the first time, then would we
väl tro, att vi färdades över en stor hed. Men
well believe that we were traveling over a big heath. But
vi skulle nog undra över att marken vore så
we would probably wonder over that the ground was so
jämn och vägen utan stenar eller gropar. Vad är
equal and the road without stones or ruts. What is
detta för en trakt, skulle vi säga, där det varken
this for a tract, would we say, where there neither
finns diken eller gärdesgårdar, och
Då gudstjänsten var slut och Elsalill hade As the service was over and Elsalill had
kommit ut ur kyrkan, hörde hon inte mera det där
come out of the Church, heard she not more that
snyftandet. Men under hela hemvägen gick hon själv
sobbing. But during all the way home went she herself
och grät, därför att hennes fostersyster inte
and cried for that reason that her foster sister not
kunde få ro i sin grav. Då det ånyo blev
could get to rest in her grave. When it anew became
gudstjänst på aftonen, gick Elsalill åter till kyrkan,
service on evening, went Elsalill again to the Church
därför att hon måste veta om hennes fostersyster
for that reason that she must know if her foster sister
ännu satt där och grät.
still sat there and cried.
Och så snart Elsalill trädde in i kyrkan, hörde And as soon Elsalill entered in in the Church, heard hon henne, och hennes själ darrade inom henne, då
she her, and her soul trembled within her, when
hon förnam snyftningarna. Hon kände, att hennes
she heard the sobs. She felt that her
styrka förgick henne, och hon hade inte vilja till
strength forsake her, and she had not desire of
annat än att hjälpa den döda, som gick fredlös
other than to help the dead who went peaceless
omkring bland människorna.
around among people.
Då Elsalill kom ut As Elsalill came out out of ur the Church, kyrkan, var det ännu was it still så ljust, att hon kunde se, att en av dem, som
so light, that she could see that one of them who
gick före henne, satte blodiga fotspår på snön.
går med nakna fötter och sätter blodiga fotspår på
goes with naked feet and sets bloody footprints on
snön?» tänkte hon. the snow?" thought she.
Alla de, som gick framför henne, såg ut att All of them who went in front of her looked to vara välbärgat folk. De var alla ordentligt klädda
be wealthy folk. They were all orderly dressed
och hade skor på fötterna.
and had shoes on their feet.
Men de röda fotspåren var inte gamla. Elsalill But the red footprints were not old. Elsalill såg hur de avtrycktes i snön av någon i den
saw how they were imprinted in snow of some in the
skaran, som gick före henne.
group who went before her.
»Det är någon, som har gått sig fördärvad på "It is somebody who has gotten ruined on långa vägar,» tänkte hon. »Gud låte honom inte
long roads," thought she. "God let him not
behöva gå länge, innan han kommer in under tak
need to go long before he comes in under roof
och finner vila!»
and fine rest!"
Hon ville gärna veta vem det var, som hade She would gladly know who it was who had gjort en så tung vandring, och hon följde efter
done a so heavy walk, and she followed after
fotspåren, fastän hon därför måste vika av från
the footprint, although she for that reason must bend away from
sin egen väg.
her own way.
Men plötsligen märkte hon, att alla de But suddenly noticed she, that all the
kyrkobesökande hade tagit av åt annat håll, och
